Ballester-Olmos, Vicente-Juan (1948-)

Ledande spansk ufolog och författare till flera böcker. Har publicerat flera kataloger över ufofall.

Barker, Gray (1925–1984)

En av ledarna bakom den första kända ufogruppen i USA, Flying Saucer Bureau. Blandade gärna fantasi och verklighet i sina artiklar och böcker. Publicerade bland annat: ”The strange case of Dr. M. K. Jessup” (red) och ”Gray Barker’s book of Adamski” (red). Bland de egna verken märks: ”They knew too much about flying saucers” (1956), ”The silver bridge” (1970) och ”MIB: The secret terror among us” (1983). Barker var tillsammans med Albert Bender den som gjorde berättelserna om Men in black (männen i svart) kända. Barker avled 1984.

Barnett, Grady (Barney (1892-1969)

Barnett var den första som kopplade samman Roswell-incidenten med kraschen på slättlandet vid San Augusti. Barnetts historia stödde Gerald Andersons och liksom den började den falla sönder efter en tid.
Se även: Anderson, Gerald   Roswellincidenten  

Bartholomew, Robert

Amerikansk sociolog som tillsammans med den australiske ufologen Keith Basterfield har studerat sociala och psykologiska aspekter på kontakter med påstådda utomjordingar. Bartholomew har bland annat publicerat ”UFOlore: A Social Psychological Study of a Modern Myth in the making” (1989), ”UFOs & Alien Contact” (1998) tillsammans med George S Howard och ”Little Green Men, Meowing Nuns and Head-Hunting Panics” (2001).

Basterfield, Keith

Brittisk ufolog, uppväxt i Australien med särskilt intresse för den psykosociala sidan av ombordtagningsfenomenet. Har studerat en rad sådana fall i Asien och Australien med inriktning på fantasibenägna personer. Har skrivit boken ”UFOs: A Report on Australian Encounters” (1997).

Beckley, Timothy

Spekulativ författare med eget förlag (Inner Light Publications) som har publicerat en rad böcker inriktade på MIB och konspirationsteorier. Beckley har skrivit bland annat följande böcker: ”MIB Aliens Among Us”, ”MJ-12 and the Riddle of Hangar 18” (1989) och ”The UFO Silencers” (1990).

Belgien-vågen

Natten mellan den 30 och 31 mars 1990 jagade belgiskt jaktflyg av typ F16 flera okända föremål över landet. Piloterna kunde följa föremålen på sina radarskärmar men föremålen, som inte sågs visuellt, kunde aldrig identifieras. Händelsen fick mycket stor uppmärksamhet sedan bilder från radarfilmerna offentliggjorts av det belgiska flygvapnet. I april 1990 fotograferades ett triangelformat föremål nära Liège, men bilden misstänks numera vara ett falsarium. Vågen av rapporter över Belgien inleddes 1989 och pågick sedan långt in på 1990. ufogruppen SOBEPS undersökte flera hundra iakttagelser. Flera privata ufoundersökare menade att observationerna hade sin orsak i hemliga flygningar av det amerikanska stealthflygplanet F-117A vilket förnekades av såväl USA som det belgiska flygvapnet. I en analys av vågen kritiserade ufologen Marc Hallet SOBEPS undersökningar som han menade var ”ensidiga och ovetenskapliga”. I en studie av radarobservationerna utförd av Lt. Col. Salmon och en ingenjör Gilmard åt flygvapnet 1991-1992 visade undersökarna att F-16-planens radarbilder kan ha orsakats av ekon från marken och inte av verkliga föremål. Professor Meessen,som från början trodde att ekona kom från verkliga föremål i luften anser numera att detta är mindre troligt.
Se även: Stealthflygplan  

Bender, Albert K.

Startade 31 år gammal organisationen International Flying Saucer Bureau (IFSB) i april 1952. Redaktör för tidskriften ”Space Review” som han lade ned sedan han påstod sig ha blivit hotad av tre män i svart. Bender skrev sedan boken ”Flying Saucers and the Three Men” (1962) som blev en klassiker för konspirationsinriktade ufologer. Tillsammans med Gray Barker, också han medlem i IFSB, kom Bender att forma myten om Men in Black. Hösten 1953 lämnade Bender IFSB och slutade helt med att undersöka ufofenomenet. I det sista numret av ”Space Review” skrev Bender under rubriken ”Ett viktigt meddelande”: ”De flygande tefatens mysterium är inte längre ett mysterium. Källan är redan känd, men all information om detta går inte att berätta på order från en högre källa. Vi skulle vilja trycka hela historien i Space Review men på grund av informationens natur har vi tyvärr fått rådet att inte göra det. Vi råder alla tefatsintresserade att vara mycket försiktiga.” Senare forskning har visat att Bender med stor säkerhet hittade på hela historien.
Se även: Men in Black  

Benitez, Juan Jose

Spansk ufolog som särskilt har studerat observationer gjorda från militära och civila flygplan. Har publicerat flera artiklar i Flying Saucer Review.

Bequette, Bill

Journalist på tidningen Pendleton East Oregonian i juni 1947 och den förste som intervjuade privatflygaren Kenneth Arnold efter hans observation av nio föremål över Kaskadbergen i Washington den 24 juni. Efter ett första möte med Arnold den 25 juni, tillsammans med kollegan Nolan Skiff, skrev Skiff en kort artikel som publicerades långt ner på tidningens förstasida. Senare samma kväll skrev Bill Bequette en kort version som skickades till nyhetsbyrån AP. AP skickade den sedan vidare till en mängd olika tidningar över hela USA. Artikeln kom att väcka så stort uppseende att East Oregonians redaktion blev formligen nedringd dagen efter och Bill Bequette fick söka upp Arnold ytterligare en gång för att skriva en längre artikel om händelsen. Bequette som ofta utpekats som den journalist som myntade uttrycket ”flying saucers” förnekar dock detta bestämt i en intervju med den franske ufologen Pierre Lagrange i juli 1988. Vem som myntade uttrycket är ännu oklart.
Se även: Arnold, Kenneth  

Bergier, Jacques (1912-1978)

Fransk kärnkemist född i Odessa, Ukraina, och författare till ett fyrtiotal böcker, bland andra ”Eternal man” (1972 tillsammans med Louis Pauwels), ”Extraterrestrial visitations from prehistoric times to the present” (1973, franska originalet ”Les Extra-Terrestres dans l’Histoire, 1970, återutgiven som ”Mysteries of the earth 1977) och ”Aux limites du connu” (1971). Känd för en svensk läsekrets genom ”Vår fantastiska värld” (tillsammans med Louis Pauwels 1969, franska originalet ”Le Matin des Magiciens 1960) och ”De omöjliga möjligheternas planet” (tillsammans med Louis Pauwels 1970, tyska originalet ”Der planet der unmöglichen möglichkeiten 1968). Bergier var medlem av New York Academy of Sciences, Royal Society i London och en av grundaren av Ancient Astronaut Society. Han publicerade tillsammans med Louis Pauwels tidskriften Planète som innehöll artiklar om filosofi och alternativ vetenskap. Han var också en porträttlik förebild för den mystiske Mik Ezdanitoff i Tintinalbumet "Plan 714 till Sydney". Bergier avled i sitt hem i Paris den den 23 november 1978.
Se även: Pauwels, Louis  

Bermudatriangeln

Att det skulle försvinna mer fartyg och flygplan i Bermudatriangeln än någon annanstans på jorden är en väl spridd myt. Uttrycket Bermudatriangeln myntades 1965 av journalisten Vincent Gaddis. ”Triangeln” sträcker sig från Bermuda i norr till Florida i väster och Puerto Rico i öster. Författaren Charles Berlitzs bok ”Dödens triangel” utkom 1976 och har sedan dess blivit en av de populäraste böckerna i mystiska försvinnanden-genren. Han påstod att över ett hundra flygplan och fartyg har försvunnit i området och att över tusen personer har försvunnit i samband med förlisningarna. Den amerikanske skeptikern Philip J Klass, som kallas för ”tefatsdödaren” i boken, hävdar att det inte är någonting ”övernaturligt” med försvinnandena. Det mest kända försvinnandet i området är de fem torpedflygplanen av typ Grumman Avenger som försvann under en träningsflygning den 5 december 1945. Mellan planen och deras bas norr om Fort Lauderdale i Florida pågick en radiokommunikation och det påstås att flyggruppens ledare skulle ha sagt att:
”Vi vet inte vilket håll vänster är. Allting är fel...egendomligt...Vi är inte säkra på någon riktning. Inte ens havet ser ut som det borde. Klass anser att radiokommunikationen är uppdiktad av någon författare för att sprida mystik kring haveriet. I den officiella radiologgen återfinns inte flyggruppledarens mystiska meddelande. Nu tror forskare att uppströmmande metangas från havets botten gör så att föremål på vattenytan sjunker och flygplan exploderar.
Den amerikanske bibliotekarien Lawrance David Kusche visade redan 1975 i sin bok ”The Bermuda Triangle Mystery – Solved” att ett stort antal av de försvinnanden som återges av Berlitz i själva verket har inträffat långt utanför Bermudatriangeln samt att flertalet ägt rum i svårt väder. I många av de fall där Berlitz påstår att försvinnandena skett utan spår har vrakspillror hittats.
Se även: Gaddis, Vincent Hayes  

Bernadotte, Prins Carl

Se: Prins Carl Bernadotte  

Berthelsen, Bevan (1938-)

I början av 1973 var Thorvald Berthelsen, som han då hette, med och startade Köpings UFO-förening. Mellan 1976 och 1978 var Bevan Berthelsen en mycket aktiv och dynamisk ordförande för Riksorganisationen UFO-Sverige. Medlemsantalet steg kraftigt mycket tack vare den intensiva PR- och informationsverksamhet som Berthelsen initierade. Ett fyrtiotal städer besöktes under två stora informationskampanjer 1975-76. Många av de grupper som fortfarande är aktiva startade dessa år. Berthelsen var också med och organiserade den första kursen för fältundersökare på Lersätersgården utanför Köping 24-25 september 1977, en utbildning som genomförs regelbundet sedan dess. Det intensiva samarbetet med försvaret, som startade 1975-76 var också till stor del Berthelsen förtjänst. Han var dessutom en av de första som genomskådade att åtskilliga uforapporter var misstolkningar av ryska raketuppskjutningar.

Betherum, Truman (1898-1969)

Amerikansk kontaktperson som 1954 publicerade boken ”Aboard a Flying Saucer” om sina möten med den utomjordiska kvinnan Aura Rhanes från planeten Clarion en planet där alla levde i lycka och harmoni.

Betlehemsstjärnan

Flera ufoförfattare, däribland svenskarna Sune Hjorth och Boris Jungkvist, men också den mer kritiskt inställde Eugen Semitjov, har under årens lopp framfört teorin att Jesus egentligen kom från rymden och att Betlehemsstjärnan var en utomjordisk farkost i bana runt jorden. Det finns dock ingenting i det historiska källmaterialet som stöder den uppfattningen. Att Jesus verkligen har existerat som historisk person kan knappast bestridas, men att tolka Betlehemsstjärnan som ett utomjordiskt ”moderskepp” kräver en avsevärd fantasi.

Bilder

De allra flesta bilder av ”flygande tefat” har visat sig vara bluffar eller naturliga fenomen. Den amerikanska ufogruppen Ground Saucer Watch ägnade nio år åt att analysera 1.013 påstådda ufobilder. Alla undersöktes i en dator där ufologerna jagade trådar, dubbelexponeringar och andra tecken på fusk. Resultatet blev nedslående: Av de 1.013 bilderna var hela 605 (59%) rena förfalskningar. Ett vanligt sätt att tillverka ”ufobilder” var att hänga upp en liten modell i en tunn tråd nära kameran. Så här ser statistiken från Ground Saucer Watch’ undersökning ut:
Bluffar 605 (59%)
Misstolkningar 210 (21%)
Ballonger 102 (9%)
Fotografiska fel 51 (6%)
Äkta bilder 40 (4%)
Omöjliga att undersöka 5 (1%)
Se även: Lejon, Åke   Thörn, Lars   Vaag, Pål Kristian  

Binder, Otto (Oscar (1911-1974)

Författare till ett stort antal science fiction-böcker och noveller tillsammans med sin bror Earl (1904-1965) under pseudonymerna Eando (Earl and Otto) Binder, John Coleridge, Gordon A. Giles och Dean D. O'Brien. Skrev Flying Saucers are Watching us 1968.

Birdsall, Graham & Mark

Bröder som på 70-talet bildade Yorkshire UFO Society med fokus på den utomjordiska teorin samt mörkläggningar. Startade ”UFO Magazine”, en av världens mest framgångsrika ufotidskrifter samt ”The Unopened Files”. Graham Birdsall (född 1954) avled den 19 september 2003.

Biskopsbergafallet

År 1807 inträffade något som drog till sig undrande människors blickar i den lilla byn Biskopsberga nära Skänninge i Östergötland. Biskopsberga by finns inte längre kvar men i husförhörslängderna framgår det att byn vid den tiden hade cirka 300 invånare. Det var i mitten på maj månad vid 16-tiden. Det hade varit en varm dag, vinden var svagt sydvästlig och himlen molnfri då några arbetare på Per Månssons gård noterade att solen bleknade så till den grad att de obesvärat kunde stirra rätt in i den. Solskivan blev mörkröd och förlorade sin strålglans. Samtidigt, ifrån den västra horisonten, kom ett stort antal sfäriska objekt seglande, bollar av ett par decimeters storlek och mörkbruna till färgen. Bollarna for över himlavalvet i östlig riktning.
Hela tiden kom nya bollar upp i väst för att försvinna i öst, miljontals av dem fyllde himlen. Ju närmare solen de kom, desto mörkare blev de, för att bli helt svarta när de passerat solen. Då ändrade de sin kurs något. Flera bollar verkade sammanlänkade i formationer om tre, sex eller åtta i linje som på en kulram. Därefter rämnade formationerna, bollarna återtog sin ursprungskurs och försvann bort med en högre hastighet, då med en kilformad svans efter sig. Svansen hade samma färg som sin boll. Man noterade att svansen efter hand försvann.
Nu föll det sig så att en ”sekreterare”, K G Wettermark, blev ögonvittne till händelsen. Förmodligen en aktad medborgare som man inte tvivlade på. Säkert är det tack vare honom som denna besynnerliga händelse blev nedtecknad
Inte så långt ifrån Wettermark föll en boll ned. Dess svarta färg tonades ner ju närmare marken bollen kom. Till slut var den nästan osynlig men väl nere på marken kunde man åter se den lysande i flera olika färger. Den liknade såpbubblor som barn leker med. Där bubblan landat syntes för en kort tid en tunn genomskinlig hinna, såsom spindelväv.
Hela fenomenet pågick i två timmar.
Senare förhördes ögonvittnen och de lämnade samstämmiga uppgifter om händelsen. Det var något högst påtagligt fysiskt som människorna hade sett. Men vad..?
En samtida spekulation gick ut på att en virvelvind blåst upp över bergs- eller skogstrakter någonstans och dragit med sig vegetabiliska substanser av gelatinliknande natur. Substanserna hade senare genom sin färd i lufthavet blandats med andra ämnen och blivit formade som genomskinliga bollar. Dessa ändrade sin färg när de belystes av solen. Frågan är hur en sådan mängd kunde alstras på ett ställe, och var de så många att de verkligen förmådde tona ned soljuset? Kanske det.
Gåtan är ännu olöst även om man kan misstänka att det var frågan om ett ovanligt naturfenomen.

Björkhem, Örjan (1946-1996)

Författaren och religionspsykologen Örjan Björkhem arbetade som frilansare; han skrev böcker, artiklar och gjorde översättningar. Han hann också konstruera ett dataprogram, ge ut en alternativkatalog och höll en serie hett omdebatterade ”spökkurser” på Vettinge herrgård, det vill säga kurser i praktisk parapsykologi. Björkhem undersökte ett 20-tal ufofall och ansåg att ombordtagningsberättelserna hade sin orsak i inre upplevelser. Björkhem har skrivit bland annat följande böcker: ”Människan och verkligheten. Om mystiker i dagens Sverige” (1978), Mystik och verklighet (1984), Parapsykologi och övertro (tillsammans med Martin Johnson 1986), ”Siaren från Findus” (1986), ”Djävulen mobiliserar” (1987), ”Mystik och människor” (1988), ”Praktisk parapsykologi” (1990), ”Liket i byrålådan” (1991), ”Kontakt med andra världar? Doris Ankarberg - mediet och människan” (1992, tillsammans med Doris Ankarberg).

Björnulfs solförmörkelsefilm

Den 30 juni 1954 togs en film av den totala solförmörkelse som syntes över södra Skandinavien från ett flygplan över Lifjellområdet i Norge. Filmen visade sig sedan innehålla två lysande, tefatsliknande, föremål. Filmen har ofta kallats Björnulf-filmen efter den fotograf som skulle ha tagit den men i själva verket togs den av en medarbetare till denne, Raun Conradi. En undersökning av omständigheterna kring filmen har visat att de två lysande fenomenen är reflexer i en fönsterruta. Några föremål syntes heller aldrig från flygplanet utan det var först sedan filmen visats efter landningen som de upptäcktes.
Externa länkar: Clas Svahns artikel om händelsen  

Blackmore, Susan

Forskare och psykolog vid University of West of England. Expert på utanför kroppen-upplevelser och känd för sin skeptiska inställning till paranormala fenomen. Har studerat ombordtagningsberättelser med inriktning på sömnparalyseringar. Blackmore är författare till mer än 50 vetenskapliga artiklar och har bland annat publicerat följande böcker: ”Beyond the body” (1982), ”Dying to live: Science and the Near-Death Experience” (tillsammans med Adam Hart-Davis 1993), ”Test your psychic powers” (1995), ”In search of the light” (1996) och ”The Meme Machine” (1999).

Blavatsky, Helena Petrovna (1831-1891)

Se: Teosofi  

Bloecher, Ted

Amerikansk ufolog som särskilt intresserat sig för observationer av humanoider. Skapare av Humcat, en databas över observationer där vittnen säger sig ha mött någon form av varelser.

Blomqvist, Håkan (1952-)

Född i Karlstad 1952. Universitetsstudier vid Stockholms universitet: religionshistoria, filosofi, etnologi. Arbetar som bibliotekarie vid Norrköpings stadsbibliotek. Bildade UFO-Södertälje i november 1970. En av grundarna av Arbetsgruppen för ufologi (AFU) 1973, senare stiftelsen Arkivet för UFO-forskning. Styrelsemedlem i AFU samt ledamot av UFO-Sveriges styrelse 1996-1997, 2008- . Författare till UFO – i myt och verklighet (1993), Främlingar på vår jord. Ufokontakter i Sverige (2009), En resa i tiden. UFO-Sveriges historia 1970-2010 (2010). Intresseområden: Byggande av arkiv/bibliotek för ufoforskning, uforörelsens historia, kontaktfall, psykologiska och religionshistoriska aspekter på ufofenomenet, den teosofiska/esoteriska traditionen och dess idéhistoriska koppling till ufo.
Externa länkar: Blogg   Hemsida  

Blue Book

Se: Project Blue Book  

Bluffar

Erfarenheten visar att ytterst få observatörer vill lura allmänhet, massmedia eller ufoutredare. En observation är i de flesta fall en verklig upplevelse, kanske en misstolkning men ändå reell. Ett undantag är rapporter inkomna över Internet där antalet bluffar under 90-talets mitt utgjorde omkring 20 procent av det totala antalet inkomna rapporter samt fotografier tagna av unga pojkar som ofta visar sig vara förfalskade. Under senare år har antalet bluffar över nätet sjunkit drastiskt. När det gäller cirklar på åkrar är bluffarna mer regel än undantag.

Bolider

Mycket ljusstarka meteorliknande föremål som ofta rör sig parallellt med horisonten. Eldkulorna, som de också kallas, är delar från det asteroidbälte som finns mellan Mars och Jupiter till skillnad från meteorer som härstammar från kometer. Bolider rör sig relativt långsamt och observationstider på upp emot 10 sekunder finns rapporterade. Färgen anges ofta som grön eller mycket stark vit och det starka ljuset gör att den kastar skuggor på marken.

Bord, Janet och Colin

Janet och Colin Bord förestår Fortean Picture Library i Wales, en bildbyrå inriktad på allehanda mysterier. De båda har specialiserat sig på sammanfattande böcker om det okända. Den enda bok som översatts till svenska är ”Övernaturligt i vår tid” (1990).

Borg, Björn (1945-)

Finsk ufolog född i Helsingfors 1945 och utbildad till civilekonom vid Svenska Handelshögskolan i Helsingfors.I tolv års tid arbetade han som chef för Tullstyrelsens företagsrevisionsverksamhet. Borg har dock alltid dragits till det tekniska och följt med utvecklingen av fartyg, flyg, helikoptrar, rymdens erövring etc. På 1960- och 1970-talen publicerade han fem fartygsböcker och under samma tid var han medarbetare i den världsberömda marinkalendern Jane's Fighting Ships som expert på sovjetiska örlogsfartyg.
Borg startade och drev också i 30 års tid Finlands på sin tid mest kända fartygsförmedling, Borgship.
Åren 1982-1984 var Borg skeppsredare med ett eget fraktfartyg.
Borg intresserade sig redan på 1960-talet för ufofenomenet som tekniska apparater och skrev artiklar om ufo i olika dagstidningar.
Borg har på svenska skrivit sex ufoböcker ("Fakta om fenomenet UFO", "Finns det någon logik i fenomenet ufo?", "Ufo och astronomerna", "Ufo och vetenskapmännen", "Ufo och MIB" samt "Litteraturförteckning"). Alla dessa böcker har översatts till finska. Alla böckerna finns tillgängliga i elektroniskt format. De tre förstnämnda böckerna har publicerats på finska i bokform av UFO-Finland åren 2001-2004. Källförteckningen som är gemensam för de olika böckerna uppgick i oktober 2005 till cirka 800 titlar. Borg skriver också för UFO-Finland bokrecensioner vilka publiceras på UFO-Finlands hemsida. Dessa bokrecensioner uppgick i oktober 2005 till cirka 200.

Bounais, Dr. Michel

Fransk växtbiolog som har studerat påverkan i samband med påstådda landningar, exempelvis Trans-en-Provencefallet 1981.

Bowen, Charles (död 1987)

Redaktör för Flying Saucer Review från november 1964 till augusti 1982 då han tvingades sluta på grund av sjukdom. Bowen gjorde FSR till en välrenommerad tidskrif och lyckades knyta till sig en rad inflytelserika ufologer som Allen Hynek, Aimé Michel, Jenny Randles, Jacques Vallee och John Keel. I och med Bowens redaktörsskap breddades synen på ufofrågan och plötsligt publicerades artiklar om Män i svart, märkliga djur och andra randfenomen på tidskriftens sidor. Redaktör för boken ”The Humanoids” (Neville Spearman 1969).

Brazel, William (Mack (1899-1963)

Ett av huvudvittnena när det gäller den så kallade Roswell-kraschen. Det var på sina ägor som Brazel efter att ha hört en explosion nästa dag fann vrakrester i öknen. Efter fyndet kontaktade Brazel sheriffen George Wilcox som i sin tur kontaktade Roswell Army Air Base.

Brookesmith, Peter

Redaktör för den paranormala bokserien ”The Unexplained” under 1980-talet och senare författare till flera kritiskt granskande böcker om ufo och regelbunden skribent i tidskriften Magonia. Författare till ”UFO - The government files” (Brown Books 1997) och ”Alien Abductions” (Cassell 1998).

Bryant, Arthur

Bryant påstod sig ha mött besättningen på ett landat flygande tefat i närheten av Scoriton Down, Devon, England den 24 april 1965, dagen efter kontaktpersonen George Adamskis död. ”Befälhavaren”, som var från Venus och kallade sig Yamski, varnade Bryant för de onda epsiloniderna. Bryant bjöds också att gå ombord vilket han accepterade. Bryant själv menade att Yamski inte var någon annan än Adamski själv som återvänt från de döda. I boken ”The Scoriton Mystery - Did Adamski Return?” (Neville Spearman 1967) återger Eileen och Oliver Buckle hela historien. Oliver blev dock snart tveksam till historien och hans namn försvann från bokomslaget. Ufologen Jerome Clark har visat att hela berättelsen med stor sannolikhet var en bluff från Bryants sida. Bryant avled till följd av en hjärntumör den 24 juni 1967.

Budden, Albert

Engelsk före detta ufolog som i sin bok ”Electric ufos” (Blandford 1998) för fram teorin att närkontakter är hallucinationer frammanade av en elektrisk stimulans av hjärnan på grund av elektromagnetisk förorening av atmosfären.

Bufora

Förkortning för den brittiska organisationen The British UFO Research Organisation. Bufora grundades 1962 och har länge varit den största ufogruppen i Storbritannien. Organisationen utger tidskriften UFO Times sex gånger om året. 1989 utfärdade Bufora ett förbud för sina undersökare att använda sig av hypnos.

Bullard, Dr. Thomas (1949-)

Folklorist vid University of Indiana som från att ha intresserat sig för ufovåger kommit att specialisera sig på ombordtagningsfenomen som han anser vara kopplade till modern folklore. Bullard anser att dessa är verkliga upplevelser och inte mytiska. Bullard har bland annat publicerat ”UFO Abductions - The Measure of a Mystery” (1987), ”The Sympathetic Ear” (1995) och ”UFOs and Abductions” (2000).

Buttlar, Johannes von

Tysk författare och ufointresserad. Kom 1980 ut med boken ”UFO-fenomenet - Bevis för kusliga möten av första, andra och tredje graden” på svenska. 1998 gav han ut ”Zeitreisen - Das ‘Granny-Paradox’ oder Besucher aus der Zukunft” på tyska.

Tipsa om uppslagsord